Visgatan i Vivalla
Miljonprogrammet renoveras i Vivalla, Örebro.
I dagarna är det inflyttning i det första renoverade huset på Visgatan i Vivalla. Öbo satsar på framtidens hållbara boende såväl ekonomiskt, ekologiskt som socialt. Skanska bygger, white har ritat ombyggnad av husen och wsp har ritat utemiljöerna.
Nu fylls huset med människor som gör det levande. Ännu är det bara sten och grus på marken. Till sommaren börjar den gröna gården spira.
/Elin
Örebros södra vattentorn
Funktion: Byggdes som vattentorn, idag håller det på att byggas om till kontorshotell.
Byggår: 1888
Arkitekt: Civilingenjören Otto Fröman
Adress: Gustavsviksvägen 5-7
För lite mer än en vecka sedan var jag med Örebro byggarlag för att titta på tillbyggnaden av Södra vattentornet som Mätcenter just nu låter uppföra. Först lite historia:
Prästkällan söder om staden var känd för sitt goda vatten och när man 1885 beslutade att dra vatten och avloppsledningar i Örebro var det här man placerade stadens första vattentorn. Ett 43 meter högt tryggt och stabilt stentorn med stålcisternerna som rymde 462 400 liter skulle förse Örebroarna med ledningsvatten. När man i juni 188 gjorde första provsprutningen från vattenposten utanför Stora Hotellet räckte trycket från tornet till en stråle högre än hotellets tak. 
Till att börja med bodde maskinisten och eldaren i tornets andra våning, de skötte de två ångpannorna som drev pumparna. 1901 blev dock ett bostadshus vid sidan av tornet färdigt. Staden växte och 1915 byggde man ett nytt högre vattentorn på norr, i närheten av Olaus Petri skolan, då fick södra vattentornet fungera som reserv. 
Norra vattentornet vid OP-skolan, 1920-tal
Södra vattentornet 1903
1929 var inte heller det nog och man byggde på södra vattentornet med 4 meter, den översta, släta delen, vilket gjorde det möjligt att utvidga cisternen. På detta sätt kompletterade tornen varandra tills de båda ersattes av Svampen 1958. Det norra revs och det södra har bland annat använts som klätterväggslokal. 
Nu pågår ombyggnad till kontorshotell, samtidigt som man bygger till en 3-våningt glasdel för lite större kontor och servering. Det var mest tillbyggnaden vi tittade på eftersom det framför allt var fasaden på den som var färdig. Inuti pågick byggarbetet för fullt och i själva vattentornet var det svårt att se något alls.
Den södra delen av tillbyggnaden hade helglasade fasader som var imponerande i sin konsekvens, medan den norra delen kombinerade puts och glas. Lite förvånande kan det tyckas att tillbyggnadens formspråk snarare tar upp de omkringliggande industribyggnaderna formspråk än vattentornets och de tillhörande husens tyngd med sin sirliga detaljering. Glaset ger en kontrastverkan, men kan kännas något anonymt. 
Det är NA-bygg som bygger men när man frågar om ven som har ritat blir det lite knepigare: Namn som dök upp var var White, Structor och Stig Robertsson på Studio A. Ytskikt och inredning görs av Sofia Kagg på Kajenn. Hon var även med och presenterade huset. Inuti var det dock svårt att få någon riktig uppfattning om exakt hur det skulle se ut. Men här står det bland annat att det snart ska serveras lunch och julbord i tillbyggnadens restaurang. Så jag antar att det byggs flitigt nu.
/Karin
PS. De tre första bilderna tog jag förra hösten innan tillbyggnaden startades och de tre sista är från studiebesöket för någon vecka sedan. De två mittersta kommer från Stadsarkivets bildarkiv DS
Nämndhuset
Funktion: Förvaltningslokaler, idag kontor.
Byggår: 1934
Arkitekt: Georg Arn (stadsarkitekt i Örebro mellan 1920-1951)
Beställare: Örebro Stads förvaltning
Adress: vasastrand 11-13
På 1920-talet började det bli trångt i Rådhuset på Stortorget, det som en gång ansetts som ett något övermagat skrytbygge för en liten stad som Örebro räckte nu inte längre till för den allt större administrationen för en snabbt växande stad. Stadsarkitekten Georg Arn fick i uppdrag att rita en representativ adminsitrationsbyggnad som skulle komplettera rådhuset. 
Arn var långt ifrån främmande för platsen. 1926 hade han ritat Vasabron som förbinder centrum med Vasastrand och på andra sidan bron låg dessutom det nyligen färdigställda konserthuset som också ursprungligen kommer ur Arns penna. Nämndhuset är, liksom konsethuset innan sin ombyggnad, en god representant för en nordisk klassicism. Med de ljusa fasaderna med attika, entrépartiets entablement och portiken med symboliska medaljongersom för det tankarna till ett klassiskt tempel med utarbatade hantverksdetaljer. Inne i huset finns också fina symbolbärande intarsia-arbeten. 
Bilden kommer från Örebro Stadsarkiv och är tagen på 70-talet. Jag har själv inte varit inne och sett dörrarna med egna ögon. Hoppas de finns kvar.
Samtidigt kan man på husets baksida ändå börja ana den annalkande funktionalismen som 1930 hade fått stort genomslag i Sveerige genom Stockholmsutställningen. den övre våninge skiljer öckså här ut sig, men fasadens enkelhet görs här modernisk tilsammans med det runda trapphuset och sammanhängande uppglasningar.
/Karin
Studiebesök på Bovieran
För någon vecka sedan var jag med på ett studiebesök på Bovieran som Örebro Byggarlag anordnade. Jag tänkte att jag skulle visa ett par bilder därifrån.
Bovieran är ett patentskyddat livsstilskoncept som bygger på att bostadslägenheter (2-3 RoK) placeras i en U-form kring en glasöverbyggd tempererad vinterträdgård. Lägenheterna är bostadsrätter som är tillgängliga för de över 45 års ålder. Man får inte ha hemmaboende barn. Hundar är tillåtna, men inte katter. Arkitekter för konceptet är Liljewall Arkitekter från Göteborg.
Bovieran i Örebro har placerats vid parkeringen för Längbrokyrkan där karslundsskogen möter den stora kyrkogården. Det är ett vacker område där Dahlanders kyrka och församlingshem från 1900-talets början tillsammans med den rofyllda barrskogen sätter tonen. I den miljön kan Bovieran te sig något klumpigt, men man har ändå gjort en viss anpassning genom det röda, skiftande teglet. Hur väl huset smälter in återstår att se först då markarbetena omkring är färdiga och det växt upp lite.
Inuti blir man dock positivt överraskad. Loftgångslägenhet har varit en lite förtalad bostadsform i svensk bostadsbyggande, men här blir verkligen loftgångarna som vetter mot vinterträdgården den främst kvaliten. Det är här man stannar och pratar, härifrån har man koll på det gemensamma rummet från den förplats som bildas vid varje entre.
Det har är det första av en rad olika katergoriboenden som jag tror att vi kommer få se i framtidens Örebro. Det går säkert att hitta svagheter i Livsstilsidealen som i framtiden kommer forma vårt boende. Men Boviera har visat att det finns en förförisk kraft som jag misstänker kommer omfamnas allt mer av vinstdrivande bostadsbyggare.
/Karin
Åbyverket
Del fem i (den sporadiska) serien om arkitektur i Örebro
Funktion: Värmeanläggning
Byggår: 1956 (kontinuerlig utbyggnad)
Arkitekter: Jan Wallinder
Beställare: Örebro Stads Industriverk (senare Örebro Energi AB)
Adress: Idrottsvägen 37
När man kommer till Örebro på motorvägen söderifrån är det svårt att inte lägga märke till Åbyverket. Anläggningen har byggts om och ut steg för steg och energimetoden har bytts från olja till kol och är idag Sveriges största biobränsleeldade kraftvärmeverk. Göteborgsarkitekten Jan Wallinder har ritat del efter del i över tre årtionden sedan 1956 med ambitionen att gestalta funktionen hos varje byggnad så att anläggningen blivit till en stor sammanhängande, energiproducerande maskin. 
Wallinder var en funktionalistisk arkitekt som bland annat fick mycket uppmärksamhet 1950 för bostäder i södra Guldheden i Göteborg, men han specialiserade sig också på service- och produktions-anläggningar. Den av processen utformade byggnaden var ett modernistiskt ideal som Åbyverket är ett bra exempel på. 
Men även om värmeverket med sina kolsilos, oljedepåer och fördelningsstationer är imponerande fångas blicken från motorvägen idag framför allt av konstnären Bengt Lindströms stora verk ”De sju asagudarna” på den stora oljecisternen och ”Skapelsen” på kraftvärmeverkets västra vägg. Dessa uppfördes i slutet av 1990-talet och det finns även en mindre distrubutionsanläggning längs Adolfsbergsvägen som är målad med liknande motiv och på så sätt anknyter till sin moderanläggning. Diskussioner om miljöutsläpp och en mindre central placering har till och från förts om Åbyverket.
/Karin
De två järnvägsstationerna i Örebro
Om man reser runt i Sverige med tåg upptäcker man snart att Örebro Centralstation har flera syskon. Stationshuset i Norrköping är förvirrande likt. Dessutom kan stationshus som till det yttre ser olika ut vara uppbyggda på samma sätt eftersom man jobbade utifrån några få standardplaner i olika storlekar som man sedan klädde i en dräkt som man ansåg passade staden ifråga. Arkitekten Edelsvärd kommenterade Örebros stationshus med ”ej hållet i någon särskild framträdande stil” Men när det invigdes 1862 var det en stor förändring för ett Örebro som höll på att gå från att vara en låg, blygsam marknadsstad till att bli en industrialiserad och representativ stenstad.
Framför stationen ordnades ett pampigt bangårdstorg där man idag bygger Örebros nya rättscentrum. Det som är kvar är platsen framför stationen där taxibilar kretsar kring bysten av järnvägspionjären Adolf Eugen von Rosen. Annars har den ljusa rundbågsarkitekturen ändå mött nutiden med värdighet. Ett bussväntrum på den södra sidan har lagts till på ett blygsamt respektfullt sätt. Gångtunnelns lätta, kubformade uppgångar under skärmtakens beskyddande vingar kontrasterar istället, men på ett sådant sätt att både det nya och det gamlas kvalitéer framträder.
Örebro Södra
Man blir förvånad när man ser bilden från invigningen av Södra Station 1897. Är det verkligen samma hus? Hur gjorde man när man hyvlade av den övre våningen och klädde av det dess snickarglädje? Men trots att alla de andra husen på bilden idag har försvunnit så är det ändå i grund och botten samma hus som vi idag känner som det enkla, gulputsade Örebro Södra. (Om det är så att jag mot förmodan fått tag på en helt galen bild, så låt mig veta! Det är inte utan att jag själv tvivlar på tidens gång.) Ombyggnaden skedde hur som helst 1942. En tid då man hade knappa resurser för underhåll av järnvägens många byggnader. Samtidigt var det modernismens tidevarv då man strävade efter enkla, konsekventa former och miljöer som skulle vara i takt med det nya pragmatiska vardagslivet.
Birger Jonson, som var SJs chefsarkitekt mellan 1931 och 1955 kommenterade Södra Station och ett par andra samtida små ombyggda stationshus som ”the international style i svensk tappning” Idag talas det om en möjlig placering av ett resecentrum här, men jag skulle personligen vilja se en vidare och mer helhetlig diskussion om hur Södra stationsområdet kunde bidra till en sammanhängande stadsstruktur. Att ha två fungerande stationer är en tillgång Örebro bör ta väl vara på.
/Karin
Örebro kommuns byggnadspris 2010
...går till nybyggnaden av Victoriahuset Repslagaren på Kungsgatan 11–15, för "en efterlängtad fullbordan av stadsbilden i en av Örebros förnyade citymiljöer samt komplettering av ett levande affärscentrum".
Arkitekt är White Arkitekter i Örebro. Läs mer här och här.
Grattis!
(är det någon som vet hur man kan få tag på en lista på tidigare års pristagare? Det vore intressant för oss som inte bott så länge i Örebro)
Apropå priser så har jag sett att flera lokalföreningar har ett lokalt arkitektpris. Till exempel Blekinge-Kalmar, Gävle-Dalarna, Södermanland och Övre Norrland. Vore det något för Örebro? Skulle det väcka uppmärksamhet och engagemang? Eller är Örebro för litet? Det kanske skulle bli pinsamt? Vad tror du? Lämna gärna en kommentar!
/Karin
Restaurang Svalan i Brunnsparken
Funktion: Restaurang med dansgolv och konferansutrymmen
Byggår: 1970
Arkitekter: Lennart Gren och Vera Spartalj (någon som vet mer om dessa?)
Beställare: ?? (någon som vet?)
Adress: Brunnsparken
Brunnsparken söder om Örebro har en lång tradition av arkitektur för nöjes skull. Från att ha varit sommarnöje och rekreationsort för 17- och 1800-talets burgna familjer, som drack brunn och lät bygga utsmyckade trävillor blev brunnsparken Örebros främsta nöjespark med krogar och festplatser. 1934 omvandlades parken till Folkets park, som till dess legat vid Rynningeberg på Norr. Den populära parkscenen har genom tiderna lockat både kända svenska och utländska artister.
Mitt bland detta byggdes Svalan i början av 70-talet, en period som nog kan betraktas som en guldålder för parken. Restaurangen ersatte en träpaviljong från brunnstiden som revs. Namnat Svalan är inte svårt att förstå när man ser den säregna formen som kan föra tankarna till japanskt pappersorigami. Men vid närmare anblick ter sig det hela något stadigare, med de nedvikta hörnen förankrade i betongfundament och de upplyfta spetsarna burna av rätt så grova stålpatier.
Färgsättningen är av det festliga slaget där rött ock blått kontrasterar mot varandra. Det röda och blåa kommer också igen i parkens entrégrindar, som antagligen byggdes samtidigt. 1973 blev Brunnsparken utsedd till årets folkpark. Restaurangen Svalan kan ha varit en av flera anledningar.
Idag kan Brunnsparken kanske ge ett något bedagat intryck, särskilt så här års då stillheten sänker sig mellan de ruscher då örebroare och tillresta turister pytsas i och ur bussar och bilar före och efter Hjalmars glitterbemängda revyföreställningar. Men är man intresserad av hus och park av mer eller mindre hedonistiskt slag är Brunnsparken en lite bortglömd guldgruva. Det älsta huset är den timrade brunnssalongen. Annars finns snickarglädjefyllda trävillor för de besuttna 1800-talsmänniskorna som hade detta som sitt sommarnöje, den inbyggda dansbanan Globen, den större danspalatset Regnbågen och förstås Parkteatern som nyligen byggts till med kök och vinterboning.
/Karin
Sparbanken, Drottninggatan 18
Funktion: Bank
Byggår: 1934
Arkitekt: Ivar Tengbom
Beställare: Örebro Sparbank
Adress: Drottninggatan 18
Sparbankens borg vid Svartån hade på 1920-talet blivit för trång och otidsenlig. Därför köpte man prostgården på södra sidan av Nikolaikyrkan, ett av de få trähus som klarat branden 1854. Nu fick den istället ge vika för sparbankens behov av nybygge.
Den framgångsrike stockholmsarkitekten Ivar Tengbom fick i uppdrag att rita ett modernt och framåtblickande bankpalats somsamtidigt skulle utstråla trygghet och soliditet. Det var dessutom bankdirektörens uttalade önskan att huset inte skulle uppvisa den kyliga och kantiga ”stålrörsmodernism” som man sett på stockholmsutställningen några år tidigare.
Resultatet blev en väl proportionerad hörnbyggnad av mer tidlös karaktär som både sinalerade beständighet med sitt gula, danskt influerade tegal och lättillgänglighet med sin stora öppna bankhall som badade i ljus från de höga fönsten.
Även inreningen var påkostad och innehåll eleganta hantverkspjäser av både Karl Malmsten och Axel Larsson, tongivande möbelsnickare. När banken öppnades fanns ingången i hörnet Drottninggatan/Nikolaigatan som idag efter ombyggnader satts igen med två bankomater.
Bankhallen nås istället via en stenklädd tillbyggna på södra sidan. Ändå har banken fortfarande samma öppna funktion och ljus, idag för Swedbank.
Sparbanken på 1930-talet...
Swedbank idag./Karin
Adolfsbergs Sanatorium
Funktion: Byggdes som tuberkulossanaturium, har även varit vandrarhem,
idag finns en förskola i delar av lokalen
Byggår: 1912
Arkitekt: Magnus Dahlander (stadsarkitekt i Örebro mellan 1899-1914)
Beställare: Örebros sjukvård
Adress: Sanatorievägen
I början av 1900-talet var tuberkulosen en dödlig folksjukdom. För att bota och hindra smitta behandlades de sjuka på sanatorium, isolerade kliniker där tillgången på frisk luft var viktig. I Örebro ritade stadsarkitekten ungefär samtidigt två sanatorier: Ett i Garphyttan och ett i Adolfsberg. Något årtionden senare skulle Alvar Alto hyllas för sitt Sanatorim i Pemar, en strikt vit och svävande modernistisk dröm. Men i Adolfsbergs sanatorie härskar ett tyngre allvar med massiva tegelväggar och dramatiskt brutna tegeltak med nationalromantiska undertoner.
Fram tills att antibiotika uppfanns var den enda kända boten av tuberkolos näringsrik mat, vila och frisk luft. I särskilda ligghallar skulle patienterna ligga nedbäddade i högt placerade uterum och stärkas av ljus och luft. På Adolfsbergs sanatorie kan man idag på söderfasaden ut mot skogen se spår efter de nu igensatta stora öppningar till ligghallarna på översta våningen.
När antibiotika och vaccination minskat behovet av tuberkolossjukvården har huset bland annat använts som vandrarhem. Idag finns även en låg vit barackbyggnad tillbyggd till huset som genom kontrastverkan närmast förstärker tegehusets högresthet och allvar. I tillbyggnaden finns idag en förskola, medan tegelbyggnaden tycks huvudsakligen stå tom.
Det är inte utan att man ståendes i skogsbrynet, inges en något romantiskt kuslig känsla av de tomma fönstren. Tittar man tillräckligt länge kanske man skymtar ett anemiskt blekt ansikte som inte alls finns där.
Vet du mer om Adolfsbergs sanatorium? Har något faktafel smugit sig in? Borde jag beskrivit byggnade på något annat sätt? Lämmna gärna en kommentar.
/Karin
