Utflykt till Karlstad

I lördags gjorde jag en utflykt till Karlstad. Och förutom lite shopping och fikande så passade jag förstås på att titta lite på vår grannstads arkitektur. Dagen till ära var hela staden insvept i ett höstigt dimmoln.



Jag började med att kika på Värmlands museum. Cyrillus Johanssons gamla klassiska hall  från 1929 är idag konsthall. Alltid lika vacker men den tunga tempelliknande volymen med asiatiska förtecken gjorde sig särsklit väl bland höstfärgerna. Observera drakarna på taket.



Tillbyggnaden på Värmlands museum är resultatet av en arkitekttävling, som vanns av Carl Nyren med bidraget "Påskån". 1998 var tillbyggnaden färdig. Jag har faktiskt varit med att rita på den. När jag en gång var sommarpraktikant på Strängbetong fick jag vara med och rita de något oregelbundna hådäcken till bjälklaget.



Bakom museet finns Sandgrundsparken som ritats av Torbjörn Andersson på Sweco. Den var klar 2007 och 2010 utsågs den till vinnare av Sverigs Arkitekters Sienapris. Den ligger på spetsen av en halvö som sticker ut i det strömma Klarälvsdeltat.



Mycket romantiskt i höstdimman.



I närheten av dessa båda finns även Karlstad stadsbibliotek. Också det ett resultat av en arkitekttävling som vanns av Janne Feldt och byggnaden blev klar 1974. Utifrån är den grå och stram, även om min bild inte gör den rättvisa. Här är vädret till nackdel. Det är en väldigt fin betongmosaik i bottenvåningen.



Biblioteket är inte bara bibliotek utan också allaktivitetehus med samlingslokal, turistbyrå tidningscafe och liknande. När jag var där var bottenvåningen fylld av barnfamiljer som just varit på en teaterföreställning. Tyvärr var själva biblioteksdelen stängd den här veckan. Jag tycker att en stads bibliotek brukar säga en hel del om stadens självbild.



Ett nyare tillskott till stadskärnan var kvarteret "Mitt i City" som innehåller galleria, restauranger och bostäder. Det var klart 2006 och har ritats av Ludmilla Larsson och Bjarte Haavaag.



Innomhus pågick lördagskommersen för fullt. Vid första anblick kan det påminna rätt mycket om ombyggnaden av Träffpunkt, numera gallerian Vågen. Men lite skillnader fanns. Bland annat hade man använt sig av perforerad akustikgips på ett snyggt sätt.



Ingången till Hotel Drott på Järnvägsgatan var för söt för att låta bli att fota. Det ser ju ut som om det bor Hobbitar här.



Jag passade på att köpa denna bok. det är roligt att kunna läsa på lite. Så det är ur den jag har fått alla arkitektnamn och årtal.

/Karin

Utflyktstips: Vandrarens kapell i Kilsbergen



Det är alltid roligt att hitta bra och tänkvärda exempel på ny arkitektur runt om i Örebro län och ett sådant fann jag när jag läste om Träpriset 2012. Bland de många olika nomineringarna fanns ett enkelt men rofyllt litet kapell nyligen byggt längs bergslagsleden.



Den enkelt gråa järnvitriolbehandlade byggnaden har tllkommit på initiativ av Föreningen Kilsbergsstugan och har ritats av Mikael Ekegren från Göteborgskontoret Lego Arkitektur. Huset är byggt ovanpå en gammal jordkällare som har tillhört ett av de få återstående torpen som en gång idkade bergsjordbruk uppe i Kilsbergen. Själva torpet är idag Kilsbergsstugan som fungerar som raststuga vid Tomasboda längs Bergslagsledens nionde etapp (Blankhult - Ånnaboda). På snöiga vinterhelger är stugan öppen med servering för längdskidåkare som följer de populära skidspåren.



Både på vinterns livliga skidturer och övriga säsongers vandringar är det tänkta att Vandrarens kapell ska ge ett vacket tillfälle till stillhet och meditation. Det enda, 4x4 meter stora, rummet har rödmålats, ungefär som om ett traditionellt torp har vänts utochin. De fyra fönstren vetter åt olika håll och fångar in omgivningarna som tavlor med motiv som växlar med dagen och årstiden.



Jag måste erkänna att jag inte har varit vid Vandrarens kapell ännu. Bilderna har jag fått av Mikael Ekegen som var snäll och skickade dem till mig när jag hörde av mig till honom. Men bilderna får mig att längta efter att snöra på mig vandrarkängoran för en hösttur genom Kilsbergsskogen. Och om inte det blir av så ska jag i alla fall försöka stanna till i vinter när skidorna kommit fram. Kanske kan man hoppas på en lagom snöig vinter...



Om Jag har lyckats inspirera även dig till ett besök så kanske vi ses där.

Läs mer här.

/Karin


Radiotips: Den japanska metabolismen



Sveriges Radio har inget fast program som handlar om arkitektur (det vore en önskedröm...) men då och då dyker det upp vissa arkitekturinslag som t ex igår (3/9) när jag hörde ett avsnitt av "klassikern" som handlade om den japanska metabolismen från 70-talet i allmänhet och särskilt Nagakin Capsel Hotel i Tokyo.



Dt går att lyssna här under den närmaste månaden.
 
Är man istället intresserad av landskap går det också att lyssna på ett inslag om Hagaparken på samma sida.

/Karin

Semesterminne: Mostyn



I sommras befann jag mig längs nordkusten av Wales och i den soliga semesterorten Llandudno. Där fann jag det här konstgalleriet. Oriel Mostyn.



Konstmuseet Mostyn invigdes 1902. Det skulle visa Lady Agusta Mostyns samling av kvinnliga konstnärer. Norra Wales var på den tiden ett starkt fäste för kvinnorörelsen som några år senare skulle utvecklas till västvärldens mest högljudda rösträttsröerelse - suffragetterna.

 

1914 togs galleriet över av militären och kom inte att användas som kostgalleri förrän 1979.

2010 gjordes en stor om- och tillbyggnad. Den bland annat gav den här imponerande trapphallen, där ljuset spelar en sällsam melodi över de brädgjutna betongväggarna.

Arkitekt var Dominic Williams, EllisWiliamsArchitects 



Har du också spännande, arkitektoniska semesterminnen? Jag vill gärna visa dem för andra. Lämna en kommentar här så kontaktar jag er.

/Karin

Utflyktstips: Gyttorp



Gyttorp är ett litet brukssamhälle som ligger några kilometer väster om Nora. Hit ska man åka om man vill se 50-tals arkitektur av Ralph Erskinen. Gyttorp är uppbyggt för arbetare vid Nitroglycerinfabriken som än idag har en del utspridd verksamhet kring sjön Vikern. Den största expansionen hade man dock mellan 40-och 60-talaet då man gav den nyligen invandrade engelsmannen Erskin i uppdrag att stegvis utforma hela Gyttorps centrum, som dittills bara bestått av enstaka träbyggnader.

 

Resultatet blev en miljö som idag framstår som om man stigit in i en tidsmaskin. Det är inte för inte som Gyttorps byalag har annordat en helt tidstypisk 50-tals lägenhet som erbjuds för både visningar och möjlighet att semestra i. Gyttorp blev landets första bostadsområde från efterkrigstiden att byggnadsminnesmärkas och Nora bostäder, som idag äger alla byggnaderna, har satsat på en ambiotiös renovering som 2003 fick Europa Nostrapriset.

.

Mer om Gyttorps olika byggnader här.
Uthyrning av 50-tals lägenhet här.





Läs mer om Länsstyrelsens kulturminnesmärkning här.
Läs mer om renoveringen av Gyttorp här



Aftonbladet har skrivit om Gyttorp och dess arkitektoniska arv har. 
Mer om Ralph Erskin här.



Vi gjorde en 2-dagars cykeltur som förde oss genom Kilsbergen, Pershyttan, Nora, Gyttorp, Siggebohyttan och Lindesberg. Något jag verkligen kan rekommendera. Det kommer nog att komma mer bilder från den turen så småningom.


/Karin

Arkitekturtips i Skottland

Eftersom jag varit på studieresa till Skottland med jobbet så tänkte jag förse er med ett par arkitekturtips som kan vara roligt att se om ni kommer till Edingbrugh och Glasgow.



Först två bilder från det skottska parlamenentet. En helt otroligt mångfacetterad byggnad som öppnades 2004. Arkitekt var Enric Miralles. Väl värd ett besök om du är i Edingbrugh.

 

I Edingbrugh finns även Scottish Museeum, ett bra exempel på 90-talets släta och infallrika volymlek. Kanske lite väl överdetaljerat i mina ögon.



Hill House i Helensbrugh av den kände Charles Renne Mackintosch var en uppenbarelse. Mer om den senare.



I Glasgow besökte vi Shettleston Housing Association Offices, en bostadsförmedling med kontorslokaler som byggts till och belönats med "Best Building in Scottland Award 2010"



Noninerat till samma pris var även The Briggait Redevelopment, som en gång var en stor fiskmarknad. Efter att byggnaden i flera år fått stå och förfalla byggdes den stiliga gjutjärnshallen om och till med konstnärsateljeer, utställninslokaler, kulturkontor och övningsmanege för en cirkus(!)

 

Läs mer om skottsk arkitektur här.

/Karin

Stationsarkitektur i örebro län

Just nu läser jag ett praktverk som handlar om stationsarkitektur i Sverige. Det är en tung bok (i fysisk bemärkelse) som det var väl värt at släpa hem från biblioteket.

"Stationshus - järnvägsarkitektur i Sverige" Författare: Gunilla Linde Bjur Fotograf: Krister Engström



Den har inspirerat mig till följande kavalkad av stationshus i Örebro län:



Hallsbergs stationshus: Ritades 1886 av Adolf Edelsvärd, som var chefsarkitekt vid de statliga järnvägarna mellan 1855 och 1895 och ritade större delen av den tidens stationshus längs de statliag banorna. Hallberg hade tidigare haft ett mindre stationshus av trä. men när järnvägsknuten kom att öka i betydelse behövdes en större och mer stadsmässig station.



Kumla Station: ritades år 1900 av Folke Zettervall, som var den som tog över som chefsarkitekt efter Edelsvärd. En för Sverige unik stationsbyggand som hämtat inspiration från den amerikanska arkitekten Henry Hobson Richardson som ritade asymetriska och fritt grupperade byggnader med huggstensfasader. Är det någon som vet vad det blivit av Kumla station nu? 



Mosås station: har liksom Kumla station en fasad av kalkstensnubbsten från Yxhult, ett kalkstensbrott i närheten. Det är Zettervall som varit framme här också, dock vet jag inte riktigt när...



Järle Station: är Sveriges äldsta bevarade järnvägsstation. Troligtvis är den ritad av någon av bröderna Kumlien och byggd 1854. Nu är den en del av muséeijärnvägen mellan Järle och Nora. Läs mer här.

  

Nora Station: Drivs numera av Nora Bergslags Veteran-Jernväg och ligger väldigt fintvid sjön Uskens strand. Det står inte något om den i boken, men jag gissar på en av Kumlienarna någon gång vid 1890-talet.



Grythyttans station: Ritades av Axel Kumlien som tilsammans med sin bror Hjalmar var arkitekt vid den privatägda Bergslagens järnvägar.  Den var en trävariant av en serie typhus som man använde sig av. Jag vet inte exakt när det byggdes. Jag tror inte att det längre går några tåg här och jag är inte heller helt hundraprocentigt säker på att stationshuset står kvar. Är det någon som vet?

Eftersom det nu blivit ett så långt inlägg sparar jag stationerna i Örebro tills lite senare.
/Karin


Ingenmansplats eller allemansrätt? Identitet, stil, själ, yta och liv.

Vem äger staden och vem har rätt till den? Vad händer med platser som lämnas utanför stadsplaneringens förändringsiver? Vem bryr sig om och vem formar dem - hur formar de oss? Det är frågor som dyker upp när jag en söndag tar mig runt på upptäcktsfärd i Örebro.

En träda i stadsrabatten, en tom ruta som väntar på innehåll, en plats som är utan tidsbegrepp och samtidigt fast i en tid som varit eller som är i ständig rörelse i tiden genom att den tillåts förändras organiskt. Det är en spännande, oförutsägbar plats som på ett helt annat sätt än tillrättalagda stadsmiljöer lockar fantasin och upptäckarlusten hos mig. Barnet kommer fram och vill leka, bygga egna världar, fylla platsen med sin egen mening. Trött på EU-lagar om säkerhetsavstånd och prefabricerade standardmodeller jublar jag inombords när jag kommer ifrån de vanliga tråkigt tillrättalagda platserna. Jag blir naivt kreativ. 

Kanske fler än jag har insett vikten av att ta vara på det oplanerade, det till synes kaotiska och meningslösa. Det är inte bara barn som gillar att leka i skogsdungar och vindsförråd, ställen som ger utrymme för egna fantastiska verkligheter just därför att de är ogenomtänkta; kaos föder kreativitet.  Där finns inte ett formspråk som tydliggör funktion och uttryck utan varje besökare har tolkningsfrihet. Det finns en själ i det obestämda och estetiskt negligerade, en mystik och en historia - eller kanske rentav flera - som man själv författar. Där finns vrår och gömda föremål som gör att det tar tid att förstå platsen. De är spännande och avskilda från livet utanför, nära men långt därifrån. Spänningen består delvis, åtminstone för mig, i frågan om varför de lämnas, dessa planeringens ingenmansland mitt i stadens omgivande välordning.

Som arkitekt ställs man hela tiden inför platser som ska formas, funktioner som ska in i en lösning i en tilltalande förpackning. Design, användning, krav, tekniska förutsättningar, ideal och ekonomi är faktorer som formar våra miljöer. Ofta blir offentliga platser tråkiga för att de ska rymma så många funktioner och viljor. Arkitekturen blir opersonligt ytlig, formspråket mumlande, designen bekvämt okontroversiell - som ett mingelparty där gästena nervöst smilar, smuttar och småtuggar snittar. Är det så en stad måste vara för att tillfredsställa medborgarnas behov? Jag tror - och framförallt - hoppas att svaret är nekande! 

Jag vet inte om det är möjligt att skapa de värden som finns i en plats som får utvecklas fritt. Mystik, historia och identitet är begrepp som inte låter sig fångas hur som helst. Det minutiöst genomtänkta saknar det djup som det friväxande har. Alla miljöer har potential att inrymma dessa aspekter, det är bara en tidsfråga om livet får utvecklas. När besökarna blir betraktare och så småningom deltagare kan man börja skönja en mer abstrakt, djup dimension; platsen får en identitet, en själ om man så vill. 

Jag vet att våra offentliga, såväl som privata, miljöer formas och omformas över tid, vissa mer frekvent än andra. Det är inget negativt utan helt enkelt nödvändigt för det liv som ska levas där. Men då och då, särskilt som någon som ofta kommer i kontakt med det nya och dess idéer, kan det vara skönt att se på det oordnade och le. För att det får vara ifred från välmenande omvandling och ge plats åt drömmarna.


Radiotips: Sigurd Lewerentz i K1


Bilden kommer från härifrån Foto: Louise Epstein


Lyssnade precis på ett radioprogram om arkitekten Sigurd Lewerentz som jag tänkte tipsa om. Arkitektur gör sig faktiskt rätt så bra i radio och jag hoppas på att SR kommer göra fler arkitkekturprogram.

Realtidssändningen har ju redan varit, men man kan gå in på P1s hemsida och lyssna därifrån, antingen kan man ladda ner det som poddradio eller lyssna via deras sändningsarkiv. Inte alls krångligt och helt lagligt.  Lyssna här

/Karin



RSS 2.0