Arkitektlunch tisdagen den 5 april
Nu är det återigen dax för arkitektlunch.
Foto av Fredrik Persson 12/4-2008
Den första tisdagen i månaden är den här gången tisdagen den 5 april.
Vi träffas som vanligt kl 12 på Wobbler bakom Nikolaikyrkan. Gå längst in, vi försöker sitta i sofforna i hörnet.
Alla är välkommna!
Bilder från studiebesöket på Galleri Örsta
Kvällssolens strålar sken över närkeslätten och förvandlade den "pärlemur-klädda" fasaden till en svävande hägring som var svår att göra rättvisa med kameran.
Anders Fasth som driver galleri Örsta tilsammans med sin fru tog emot och berättade om arbetet med huset. Tillsammans med konstnären Mikael Pauli och arkitektern ClaesonKoivistoRune har de skapat ett galleri som uppmärksammats runt om i världen.
Den enkla vita formen får spänning av att marken och taklinjen skapar en illusion av konkava väggar. Galleriet har placerats i åkern, det är tänlt att gräs, likt säd, ska växa upp runt om så att man innifrån upplever sig vara ovanpå den höga yta som skapas av gräset.
Den pärlbeströdda fasaden tilldrog sig vår uppmärksamhet.
Väl inne fortsatte Anders Fasth att berätta om de 350 kvadratmeterna gallri och konsten som visas där just nu, skulptur och måleri av Lars Agger.
Det fanns både öppen spis och kök.
Det blanka betonggolvet fångade ljuset och skuggorna i de välproporionerade utställningsrummen.
Rummen hängde samman och möttes vid de fyra fönsterslitsarna som fortsatte upp ovanför undertaket.
Vi åt smörgås.
När det hade mörknat tändes fasadbelysningen och galleriet kläddes i ett utomvärldsligt ljus.
Våra skuggor på fasaden blev till ett färgskådespel sm fick alla att plocka fram kameran.
Tack allesammans som var med.
/Karin
Anders Fasth som driver galleri Örsta tilsammans med sin fru tog emot och berättade om arbetet med huset. Tillsammans med konstnären Mikael Pauli och arkitektern ClaesonKoivistoRune har de skapat ett galleri som uppmärksammats runt om i världen.
Den enkla vita formen får spänning av att marken och taklinjen skapar en illusion av konkava väggar. Galleriet har placerats i åkern, det är tänlt att gräs, likt säd, ska växa upp runt om så att man innifrån upplever sig vara ovanpå den höga yta som skapas av gräset.
Den pärlbeströdda fasaden tilldrog sig vår uppmärksamhet.
Väl inne fortsatte Anders Fasth att berätta om de 350 kvadratmeterna gallri och konsten som visas där just nu, skulptur och måleri av Lars Agger.
Det fanns både öppen spis och kök.
Det blanka betonggolvet fångade ljuset och skuggorna i de välproporionerade utställningsrummen.
Rummen hängde samman och möttes vid de fyra fönsterslitsarna som fortsatte upp ovanför undertaket.
Vi åt smörgås.
När det hade mörknat tändes fasadbelysningen och galleriet kläddes i ett utomvärldsligt ljus.
Våra skuggor på fasaden blev till ett färgskådespel sm fick alla att plocka fram kameran.
Tack allesammans som var med.
/Karin
De två järnvägsstationerna i Örebro
Örebro Centralstation
Om man reser runt i Sverige med tåg upptäcker man snart att Örebro Centralstation har flera syskon. Stationshuset i Norrköping är förvirrande likt. Dessutom kan stationshus som till det yttre ser olika ut vara uppbyggda på samma sätt eftersom man jobbade utifrån några få standardplaner i olika storlekar som man sedan klädde i en dräkt som man ansåg passade staden ifråga. Arkitekten Edelsvärd kommenterade Örebros stationshus med ”ej hållet i någon särskild framträdande stil” Men när det invigdes 1862 var det en stor förändring för ett Örebro som höll på att gå från att vara en låg, blygsam marknadsstad till att bli en industrialiserad och representativ stenstad.
Framför stationen ordnades ett pampigt bangårdstorg där man idag bygger Örebros nya rättscentrum. Det som är kvar är platsen framför stationen där taxibilar kretsar kring bysten av järnvägspionjären Adolf Eugen von Rosen. Annars har den ljusa rundbågsarkitekturen ändå mött nutiden med värdighet. Ett bussväntrum på den södra sidan har lagts till på ett blygsamt respektfullt sätt. Gångtunnelns lätta, kubformade uppgångar under skärmtakens beskyddande vingar kontrasterar istället, men på ett sådant sätt att både det nya och det gamlas kvalitéer framträder.
Örebro Södra
Man blir förvånad när man ser bilden från invigningen av Södra Station 1897. Är det verkligen samma hus? Hur gjorde man när man hyvlade av den övre våningen och klädde av det dess snickarglädje? Men trots att alla de andra husen på bilden idag har försvunnit så är det ändå i grund och botten samma hus som vi idag känner som det enkla, gulputsade Örebro Södra. (Om det är så att jag mot förmodan fått tag på en helt galen bild, så låt mig veta! Det är inte utan att jag själv tvivlar på tidens gång.) Ombyggnaden skedde hur som helst 1942. En tid då man hade knappa resurser för underhåll av järnvägens många byggnader. Samtidigt var det modernismens tidevarv då man strävade efter enkla, konsekventa former och miljöer som skulle vara i takt med det nya pragmatiska vardagslivet.
Om man reser runt i Sverige med tåg upptäcker man snart att Örebro Centralstation har flera syskon. Stationshuset i Norrköping är förvirrande likt. Dessutom kan stationshus som till det yttre ser olika ut vara uppbyggda på samma sätt eftersom man jobbade utifrån några få standardplaner i olika storlekar som man sedan klädde i en dräkt som man ansåg passade staden ifråga. Arkitekten Edelsvärd kommenterade Örebros stationshus med ”ej hållet i någon särskild framträdande stil” Men när det invigdes 1862 var det en stor förändring för ett Örebro som höll på att gå från att vara en låg, blygsam marknadsstad till att bli en industrialiserad och representativ stenstad.
Framför stationen ordnades ett pampigt bangårdstorg där man idag bygger Örebros nya rättscentrum. Det som är kvar är platsen framför stationen där taxibilar kretsar kring bysten av järnvägspionjären Adolf Eugen von Rosen. Annars har den ljusa rundbågsarkitekturen ändå mött nutiden med värdighet. Ett bussväntrum på den södra sidan har lagts till på ett blygsamt respektfullt sätt. Gångtunnelns lätta, kubformade uppgångar under skärmtakens beskyddande vingar kontrasterar istället, men på ett sådant sätt att både det nya och det gamlas kvalitéer framträder.
Örebro Södra
Man blir förvånad när man ser bilden från invigningen av Södra Station 1897. Är det verkligen samma hus? Hur gjorde man när man hyvlade av den övre våningen och klädde av det dess snickarglädje? Men trots att alla de andra husen på bilden idag har försvunnit så är det ändå i grund och botten samma hus som vi idag känner som det enkla, gulputsade Örebro Södra. (Om det är så att jag mot förmodan fått tag på en helt galen bild, så låt mig veta! Det är inte utan att jag själv tvivlar på tidens gång.) Ombyggnaden skedde hur som helst 1942. En tid då man hade knappa resurser för underhåll av järnvägens många byggnader. Samtidigt var det modernismens tidevarv då man strävade efter enkla, konsekventa former och miljöer som skulle vara i takt med det nya pragmatiska vardagslivet.
Birger Jonson, som var SJs chefsarkitekt mellan 1931 och 1955 kommenterade Södra Station och ett par andra samtida små ombyggda stationshus som ”the international style i svensk tappning” Idag talas det om en möjlig placering av ett resecentrum här, men jag skulle personligen vilja se en vidare och mer helhetlig diskussion om hur Södra stationsområdet kunde bidra till en sammanhängande stadsstruktur. Att ha två fungerande stationer är en tillgång Örebro bör ta väl vara på.
/Karin
Studiebesök på Örsta Galleri
Onsgaden den 23 mars kommer Sveriges Arkitekters Lokalförening i Örebro att anordan ett studiebesök på Galleri Örsta
Läs mer om Galleri Örsta här och här.
Alla, även de som inte är medlemmar i Sveriges Arkitekter, är välkommna.
Vi träffas klockan 17 45 på galleriet. Det är dock inte så lätt att ta sig dit med kollektivtrafik så vi ska försöka ordna samåkning från Örebro (plats meddelas senare) klockan 17. Därför är du som har bil extra välkommen att höra av dig.
Vi ska se om vi kan ordan något litet att äta, så därför, och för att på bästa sätt få ihop samåkningen, så vill vi att ni anmäler er i förväg till mig på karin(punkt)tornquist(at)hallenarkitekter(punkt)se
Senast den 16 mars!
Galleri Örsta ligger en liten bit utanför Kumla på vägen mot Hällabrottet. Se karta
Vid besöket kommer en utställning av Lars Agger med måleri, skulptur mm att finnas på plats.
Välkommna!
/Karin
Läs mer om Galleri Örsta här och här.
Alla, även de som inte är medlemmar i Sveriges Arkitekter, är välkommna.
Vi träffas klockan 17 45 på galleriet. Det är dock inte så lätt att ta sig dit med kollektivtrafik så vi ska försöka ordna samåkning från Örebro (plats meddelas senare) klockan 17. Därför är du som har bil extra välkommen att höra av dig.
Vi ska se om vi kan ordan något litet att äta, så därför, och för att på bästa sätt få ihop samåkningen, så vill vi att ni anmäler er i förväg till mig på karin(punkt)tornquist(at)hallenarkitekter(punkt)se
Senast den 16 mars!
Galleri Örsta ligger en liten bit utanför Kumla på vägen mot Hällabrottet. Se karta
Vid besöket kommer en utställning av Lars Agger med måleri, skulptur mm att finnas på plats.
Välkommna!
/Karin
