De två järnvägsstationerna i Örebro
Örebro Centralstation
Om man reser runt i Sverige med tåg upptäcker man snart att Örebro Centralstation har flera syskon. Stationshuset i Norrköping är förvirrande likt. Dessutom kan stationshus som till det yttre ser olika ut vara uppbyggda på samma sätt eftersom man jobbade utifrån några få standardplaner i olika storlekar som man sedan klädde i en dräkt som man ansåg passade staden ifråga. Arkitekten Edelsvärd kommenterade Örebros stationshus med ”ej hållet i någon särskild framträdande stil” Men när det invigdes 1862 var det en stor förändring för ett Örebro som höll på att gå från att vara en låg, blygsam marknadsstad till att bli en industrialiserad och representativ stenstad.
Framför stationen ordnades ett pampigt bangårdstorg där man idag bygger Örebros nya rättscentrum. Det som är kvar är platsen framför stationen där taxibilar kretsar kring bysten av järnvägspionjären Adolf Eugen von Rosen. Annars har den ljusa rundbågsarkitekturen ändå mött nutiden med värdighet. Ett bussväntrum på den södra sidan har lagts till på ett blygsamt respektfullt sätt. Gångtunnelns lätta, kubformade uppgångar under skärmtakens beskyddande vingar kontrasterar istället, men på ett sådant sätt att både det nya och det gamlas kvalitéer framträder.
Örebro Södra
Man blir förvånad när man ser bilden från invigningen av Södra Station 1897. Är det verkligen samma hus? Hur gjorde man när man hyvlade av den övre våningen och klädde av det dess snickarglädje? Men trots att alla de andra husen på bilden idag har försvunnit så är det ändå i grund och botten samma hus som vi idag känner som det enkla, gulputsade Örebro Södra. (Om det är så att jag mot förmodan fått tag på en helt galen bild, så låt mig veta! Det är inte utan att jag själv tvivlar på tidens gång.) Ombyggnaden skedde hur som helst 1942. En tid då man hade knappa resurser för underhåll av järnvägens många byggnader. Samtidigt var det modernismens tidevarv då man strävade efter enkla, konsekventa former och miljöer som skulle vara i takt med det nya pragmatiska vardagslivet.
Om man reser runt i Sverige med tåg upptäcker man snart att Örebro Centralstation har flera syskon. Stationshuset i Norrköping är förvirrande likt. Dessutom kan stationshus som till det yttre ser olika ut vara uppbyggda på samma sätt eftersom man jobbade utifrån några få standardplaner i olika storlekar som man sedan klädde i en dräkt som man ansåg passade staden ifråga. Arkitekten Edelsvärd kommenterade Örebros stationshus med ”ej hållet i någon särskild framträdande stil” Men när det invigdes 1862 var det en stor förändring för ett Örebro som höll på att gå från att vara en låg, blygsam marknadsstad till att bli en industrialiserad och representativ stenstad.
Framför stationen ordnades ett pampigt bangårdstorg där man idag bygger Örebros nya rättscentrum. Det som är kvar är platsen framför stationen där taxibilar kretsar kring bysten av järnvägspionjären Adolf Eugen von Rosen. Annars har den ljusa rundbågsarkitekturen ändå mött nutiden med värdighet. Ett bussväntrum på den södra sidan har lagts till på ett blygsamt respektfullt sätt. Gångtunnelns lätta, kubformade uppgångar under skärmtakens beskyddande vingar kontrasterar istället, men på ett sådant sätt att både det nya och det gamlas kvalitéer framträder.
Örebro Södra
Man blir förvånad när man ser bilden från invigningen av Södra Station 1897. Är det verkligen samma hus? Hur gjorde man när man hyvlade av den övre våningen och klädde av det dess snickarglädje? Men trots att alla de andra husen på bilden idag har försvunnit så är det ändå i grund och botten samma hus som vi idag känner som det enkla, gulputsade Örebro Södra. (Om det är så att jag mot förmodan fått tag på en helt galen bild, så låt mig veta! Det är inte utan att jag själv tvivlar på tidens gång.) Ombyggnaden skedde hur som helst 1942. En tid då man hade knappa resurser för underhåll av järnvägens många byggnader. Samtidigt var det modernismens tidevarv då man strävade efter enkla, konsekventa former och miljöer som skulle vara i takt med det nya pragmatiska vardagslivet.
Birger Jonson, som var SJs chefsarkitekt mellan 1931 och 1955 kommenterade Södra Station och ett par andra samtida små ombyggda stationshus som ”the international style i svensk tappning” Idag talas det om en möjlig placering av ett resecentrum här, men jag skulle personligen vilja se en vidare och mer helhetlig diskussion om hur Södra stationsområdet kunde bidra till en sammanhängande stadsstruktur. Att ha två fungerande stationer är en tillgång Örebro bör ta väl vara på.
/Karin
Kommentarer
Trackback
