Åbyverket
Del fem i (den sporadiska) serien om arkitektur i Örebro
Funktion: Värmeanläggning
Byggår: 1956 (kontinuerlig utbyggnad)
Arkitekter: Jan Wallinder
Beställare: Örebro Stads Industriverk (senare Örebro Energi AB)
Adress: Idrottsvägen 37
När man kommer till Örebro på motorvägen söderifrån är det svårt att inte lägga märke till Åbyverket. Anläggningen har byggts om och ut steg för steg och energimetoden har bytts från olja till kol och är idag Sveriges största biobränsleeldade kraftvärmeverk. Göteborgsarkitekten Jan Wallinder har ritat del efter del i över tre årtionden sedan 1956 med ambitionen att gestalta funktionen hos varje byggnad så att anläggningen blivit till en stor sammanhängande, energiproducerande maskin. 
Wallinder var en funktionalistisk arkitekt som bland annat fick mycket uppmärksamhet 1950 för bostäder i södra Guldheden i Göteborg, men han specialiserade sig också på service- och produktions-anläggningar. Den av processen utformade byggnaden var ett modernistiskt ideal som Åbyverket är ett bra exempel på. 
Men även om värmeverket med sina kolsilos, oljedepåer och fördelningsstationer är imponerande fångas blicken från motorvägen idag framför allt av konstnären Bengt Lindströms stora verk ”De sju asagudarna” på den stora oljecisternen och ”Skapelsen” på kraftvärmeverkets västra vägg. Dessa uppfördes i slutet av 1990-talet och det finns även en mindre distrubutionsanläggning längs Adolfsbergsvägen som är målad med liknande motiv och på så sätt anknyter till sin moderanläggning. Diskussioner om miljöutsläpp och en mindre central placering har till och från förts om Åbyverket.
/Karin
