Littraturarkitektur

" Som ung drömde jag om att bli arkitekt, men jag lyckades aldig klara inträdesproven till skolorna. Jag blev tidningsskrivare istället utan utbildning eller ambitioner. Så här i efterhand tror jag att jag älskade hus och byggnader på ett alltför orimligt, hängivet sätt för att ha kunnat bli arkitekt. Fasader, proportioner,ljus som faller genom fönster, rummens egenheter och stämningar, avlagringar av levt liv: det talade alltid till mig på ett språk som var så mycket enklare att förstå än människors. Visst kan hus både vara motsägelsefulla, en del nästan ondsinta, men till skillnad från människor så visar de sig genast som de är.


Målsning av Chelsea James via PaintBlog

Ibland känns det som om mitt inre mest består av rader av rum som jag passerat igenom under mitt liv. Jag minns dem alla meed stor tydlighet. /.../ Hus och människor. När jag tänker på en person, så ser jag ofta ett visst rum framför mig. Inte alls alltid ett rum där jag verkligen sett dem, utan lika gärna ett ställe där jag på något sätt tycker att de passar in"

Okej, jag vet att det är ett överlångt citat, men jag tycker att det beskriver en känska som arkitektur ibland inger mig. Citatet kommer från romanen "Herrgården" av den svenska författaren Anna-Karin Palm. Jag kan rekommendera hela boken.

/Karin

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0