Lästips: Hemligheter och rädsla
Hemligheter och rädsla är två tillstånd som idag formar och definierar våra städer. Hemlighållandet hänger samman med makt. Koncentrationer av makt gör klyftor som skadar tilliten i samhället. Brist på tillit skapar rädslor som får oss att välja att hemlighålla oss själva och våra platser.
Bilden kommer härifrån
I Hemliga städer: Rädslans urbana former av Göran Dahlberg tas vi med på en vandring genom olika sorters hemliga städer. Här finns hemlighållna städer som döljs och förtigs; till exempel kåkstäder och flyktingläger. Mot dessa ställs de självpåtaget hemliga städerna vars gränser skapas av de som finns innanför dem; inhägnade samhällen, bosättningar och atombyar. Det presenteras mängder av exempel som både känns välbekanta och överraskande. Välbekanta för att man känner igen sig i de flesta av de hemliga städerna. Även om de är just hemliga så har det talats mycket om dem. Överraskande för att sammanhanget mellan hemligheterna och rädslan framträder först när man ser på allt tillsammans.
Ingång till ChuChi tunnlarna i Vietnam. Bild härifrån
Dahlberg tar en väg genom dessa dolda hörn och väl skyddade fort som till en början ter sig planlös. Han växlar mellan olika nivåer. Färden går genom egna upplevelser, torra siffror och referenser samt generella aforistiska uttalanden som ”I de självpåtaget hemliga städerna är man rädd för alla utanför den egna staden, I de hemlighållna städerna är man rädd för alla”. Det kan till att börja med verka svävande och poänglöst. Men ju djupare man sugs in i textens alla tunnlar, privata återvändsgator och labyrintiska läger desto tydligare blir den: Rädslan som kommer krypande och infiltrerar allt omkring dig. Ju mer du gömmer dig desto närmare kommer den. Genom att ge oss alltsammans på en gång, huller om buller, skapar Dahlberg en mycket starkare effekt än en strukturerad debattbok skulle lyckats med. I alla fall sedan man kommit över en inledande förvirring.
Saskatoon i Cananda, ett gated community. Bild härifrån
Det blir det en suggestiv och berörande skildring av våra städer. Om det inte vore för att den känns obehagligt bekant skulle man kanske kunna avfärda ”Hemliga…” som den dystopiska science fiction den då och då snuddar vid. Nu är det enda man kanske kan sörja över att dess format av poetisk helhetsbeskrivning gör den svår att använda i debatter kring våra städer. För de debatterna behövs om vi vill motverka allt detta och finna andra alternativ till hemligheterna och rädslan. Annars…
Victoria Park i Malmö, ett av bokens exempel från Sverige. bild härifrån
Rädsla skapar hemligheter
Hemligheter skapar rädsla.
/Karin
