Boktips: På spaning efter den goda staden

Vilka begrepp använder vi idag när vi formulerar visioner om vår stad? Och hur lägger vi positiva och negativa laddningar i dessa begrepp?

Det är vad Moa Tunströms "På spaning efter den goda staden" med undertiteln "om konstruktioner av ideal och problem i svensk stadsbyggnadsdiskussion" handlar om. Detta är en doktorsavhandling på CUReS, (Centrum för Urbana och Regionala Studier) som är en kulturgeografisk forskningsmiljö inom Örebro Universitet.


Här beskrivs begrepp inte som något oföränderligt och absolut utan som något som ständigt omvandlas genom olika uppfattningar om hur Staden är, hur den bör vara och vad den kan bli. Ett exempel är täthet: något som kan låta som en neutralt mängdbeskrivning, men som tidigare kan ha haft en nästan negativ klang och som nu ses som något positivt, något man vill skapa. Ett annat exepel är modernismen, en -ism som i dagens stadsbyggnadsdebatt då och då används som ett skällsord, något man tar avstånd ifrån. I motsats till modernismen står den traditionella staden, en förlorad idyll som en gång krossats och nu bör fungera som förebild.

Tunström har gått igenom publicerade texter från Boverket, stadsmiljörådet (ett råd som på uppdrag av regeringen ska uppmärksamma stadsutveckling och simulera till debatt) och tidskriften Plan mellan 1988 och 2003 för att på så sätt finna de begrepp, formuleringar och laddningar som blivit centrala för vårt sätt att tala, skriva och tänka kring staden. Av studiematerialet kan man tänka sig att det är ett "vi" som innefattar planerare, forskare, tjänstemän, politiker, specialister och arkitekter men också att det är begrepp som i olika utsträckning sprids från dessa facktexter via debatter och artiklar till allmänheten. Samtidigt är källorna knappast de första som formulerat de flesta av begrppen som tas upp, de gör dem snarare officiella och gällande.

Slutsatserna beskrivs i tre kapitel som tar upp hur texterna behandlar hisoria och tradition, hur man beskriver Staden och stadslivet samt hur detta leder fram till och påverkar planeringsprocessen och planerarrollen. Om man vill läsa avhandlingen i lite urval så är det nog dessa kapitel jag skulle rekommendera en stads- och planeringsintresserad läsare. Samt också avslutningskapitlet som tar upp motröster och alternativa stadsbilder.

För det är en doktorsavhandling och som en sådan är ställer den vissa krav på sin läsare, men jag har som yrkesverksam arkitekt, intresserad av staden ändå haft god behållning av den. Möjligtvis skulle jag ha kunnat önska mig ett bredare sammanhang, kanske ett historiskt perspektiv som gick lite längre tillbaka. Nu förutsätts det att man ska känna till sammanhangen som finns omkring.

Men det vore synd om man kände sig avskräckt, för det känns som det är en bok som behövs. Den borde läsas av politiker och yrkesverksamma som riskerar att fastna i floskelfällor när man talar svepande och kanske medvetet luddigt. Se den som en uppmaning att stanna upp och tänka efter och inte bara låta sig ryckas med av formuleringarnas falska konsensus. Vad menar vi när vi säger Stad?

/Karin

PS Det finns vissa möjligheter att be Moa Tunström komma och föreläsa för oss. Skulle det vara intressant? DS

Kommentarer
Postat av: e

Det låter verkligen som en bok att ta sig en titt på. /e

2010-03-31 @ 21:45:44

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0